tisdag 15 september 2015

En dag

Ca 7.00 ringer väckarklockan. 

Ca 8.30-10.30 jobbar jag.

Efter jobbet åker jag hem, handlar ibland på vägen hem. 
När jag kommer hem äter jag lunch. 

Efter lunchen sover jag, 1-2 timmar, för att 2 timmars jobb dränerar mig på energi och för att jag ska orka med resten av dagen. 

När jag vaknar äter jag oftast mellis/fikar. 
Lagar middag. 
Kanske sätter på en maskin tvätt eller läser läxor med sonen. 

Kvällen tillbringar jag i soffan. Om det inte är något föräldramöte eller annat som händer på kvällen. Jag försöker att inte ha för många kvällsaktiviteter/vecka, för det orkar jag inte med. 

Framåt kl 19-20 är jag trött igen, men lägger mig oftast ca kl 22. Och förhoppningsvis somnar jag med en gång. Har det hänt något speciellt under dagen som triggat igång oron i min kropp så tar det oftast längre tid att komma ner i varv och somna. 

tisdag 8 september 2015

Uppdatering från mig

Vad har hänt sen sist?
Jo, jag arbetstränade 25% i maj och 50% resterande tid fram till semestern. Det resulterade i att jag fick ett rejält bakslag. 
Dels den snabba ökningen fr 2 till 4 timmar/dag plus det att jag helt enkelt hade semester. 

Jag tycker ändå att vi hade en bra sommar. Barnen accepterade att jag kanske inte orkade dra iväg på så mycket saker. Vi åkte till stranden i ca 2 tim/gång för det var den stund jag orkade vara i solen och bland folk. 
En vecka tillbringade vi i Göteborg då vår dotter spelade Gothia Cup. Var i princip ångestfri hela veckan och orkade hänga med på det medta. När vi kom hem därifrån kom ångesten och tröttheten som ett brev på posten. 
Var hemma några dagar innan vi tog en spontantur till min syster och hennes familj i Skåne. Intensiva dagar då hennes familj är lika pratglad som min här hemma, för att inte tala om hennes lilla 3-åring som pratar oavbrutet all vaken tid. Men hellre en go och pratglad liten tjej än en som grinar och piper hela tiden. 

I alla fall så kände jag mig inte redo för att återgå till jobbet efter mina 4 v semester. Så jag träffade min läkare och förklarade mitt bakslag. Fick ny sjukskrivning på heltid 7/8-31/8 och så fick jag byta medicin. Fick en som dämpar oron mer då min kropp gick igång på allt och varvade upp. Svårt att sova även de kvällar jag tog en insomningstablett. Kroppen var i ständig försvarsposition och adrenalinet pumpade. Men nu efter några veckor med den nya medicinen så tror jag att vi blivit ganska så bra kompisar. 

Sen1/9 är jag åter på jobbet. Och den här gången är det meningen att jag ska jobba. Inte arbetsträna. Har fått anpassade arbetsuppgifter som inte kräver vare sig någon större arbetsbelastning eller måste göras under någon större tidspress. 

Under hela min tid som sjuk så har jag aldrig haft problem att gå till jobbet, likaså nu, helt ångestfritt att ta mig dit. Men att vara där bland över 100 kollegor, ja jag träffar ju inte alla varje dag, tar på krafterna. Många frågar ju hur jag mår och jag svarar som det är. Det har jag alltid gjort.

Varje dag efter jobbet har jag sovit minst en timme. Min lilla energi jag hade är som bortblåst. Hoppas det är en inkörningsfas bara.