Är det dags nu?

Kanske är dags nu att sparka igång bloggen igen.
Har försökt blogga på annan bloggsajt men återgick nu till Blogger. Och nu känns det som om jag har kommit hem igen till där allt började.

Uppdate

Har försökt lyssna på kroppen den här veckan. Är faan inte lätt när huvudet säger något annat. Vill göra roliga saker men har inte energi till det. Och när jag ändå gör det så kostar det på dagen efter. 

Jaja. Har struntat i både träning och VV den här veckan. Har inte ens cyklat till jobbet utan åkt med mannen in till stan.

Annars så har veckan vart bra. Förutom då sonen blev oprovocerat sparkad på häromdagen så han tappade mobilen i marken så skärmen sprack. Självklart har vi kontaktat killens föräldrar som får stå för skärmbytet.

Den där sonen är förresten dyr i drift. FIFA15 släpptes i veckan och det hade vi förbokat så klart. Sen har hans fötter växt 1 cm så alla skor är för små. Fotbollsskor, inomhusskor och vanliga gympaskor. 

Men jag är tacksam för att vi har råd att ge honom och hans storasyster det de behöver. Och lite till. 

Ensamhet

Förr hade jag jättesvårt att vara ensam. I alla fall njöt jag inte av det. Men jag har lärt mig.

När jag kom hem från jobbet idag så var övriga familjen på sina fotbollsträningar.

Jag satte mig ner en stund. Messade lite med favvokollegan (han gick hem innan mig och innan jag gick hem hann saker hända som jag ville berätta eftersom han är ledig imorgon då han inte bara är arbetsförmedlare utan även rockstjärna och har en spelning imorgon) innan jag bakade en äppelpaj. Lagade lite kvällsmat och där i detta då när jag satte mig vid köksbordet och skulle äta alldeles ensam - that moment.

Ensamhet.

Tystnad.

I like.

Det kan ju bero på att jag omges av människor hela dagarna. Har enskilda besök, arrangerar gruppträffar, har arbetspass i kundmottagningen, jobbar i kontorslandskap, lunchar samtidigt som 40-50 kollegor. Etc etc.

Men nu njuter jag av äppelpajen ihop med familjen. För även om jag gillar endamtid så mår jag som bäst i sällskap av familjen. 

Mera fotboll och hemmafix

Ytterligare en härlig dag i solen som spenderats vid fotbollsplanen. Eller planerna.

För först tittade jag när sonen spelade med laget som är ett år äldre då det fattades folk för dem. Förlust. Men sonen gjorde en bra insats och sitt lags enda mål. Stolt mamma.

Sen åkte vi till vår hemmaplan där sonens lagkamrater spelade. Det såldes hembakat fika och hamburgare grillades av våra lagföräldrar. Lite klirr i lagkassan lär det blivit för vi sålde ca 140 burgare.

När vi väl kom hem ställde jag en kalops på kokning medan maken rensade ogräs. Dammsugaren rastades och tvättmaskinen har körts i två omgångar.

Morgondagens matlåda är fixad, klänningen är struken och så försöker jag planera lite träning veckan som kommer. Men måndag och tisdag är vigda åt föräldramöte och fotbollsmatch så då blir det ingen träning. För jag fixar inte två aktiviteter/kväll. Det räcker inte min ork till. Jag ska bara försöka komma ihåg det. 

Min lördag

Jag glömde visst lite om det där med att spara på energierna vilket kändes av idag. 

Haft en produktiv vecka på jobbet och känt positiv stress, men har också känt att det finns yttre orosmoment som påverkar. 

Det är ju lite typiskt mig att gå igång på alla cylindrar och oftast slutar det med ett platt fall när det nåt kulmen. Sammanbrott och tårar. 

Var bra trött igår kväll efter en som sagt intensiv vecka med lite för mycket av de negativa intrycken. 

Gick till gymmet direkt efter jobbet och rev av ett spinningpass. Sen gick jag till vår gamla bakgård för att bjudas på mat av vår fd granne. Vi var där hela familjen och tackade för oss vid 22-tiden. 

Imorse ringde klockan 7.30. Fotbollsmatcher för sonen. Vädret var härligt och jag öste ur allt från veckan och lite till för min mamma under första matchen som innehöll allt annat än bra fotboll. Fula efterslängar, hårt spel och utfall mot domaren av en av killarna i motståndarlaget. Och då är de bara 9 år... Tyvärr var domaren för ung och oerfaren för att kunna stävja det som pågick på planen. Många upprörda känslor både på planen och bland oss åskådare.

Efter andra matchen, som gick i ett vänskapligare tecken och innehöll många mål och fina spelkombinationer, åkte vi hem. Och jag trodde mitt huvud skulle gå upp i atomer.

Vilade 5 minuter innan vi åkte till affären för att köpa lördagsgodis och kött till grillningen. Btw så var gasolen slut efter förra helgens grillning av 11 kg kött/kyckling. Men köttet smakade bra även stekt. 

Efter en stunds powernapp liggandes på spikmattan har vi suttit på altanen och njutit av lugnet. 

Huvudet lättades så pass att jag orkade mig på några kapitel i min för dagen nya bok. 

Nu vankas Fångarna på fortet med barnen och uppladdning inför morgondagens fotboll. 

Och jag hoppas att ni haft en fin lördag!

The golden year

Jag fortsätter med mitt måbratema.

Jag är kaptenen

Det här kommer bli en bra höst. Det vet jag. För den enda som kan styra det är jag. 

Det är jag som styr att hjärnspöken inte bosätter sig i mitt huvud. 

Det är jag som styr att jag bara umgås med personer som ger mig positiv energi. 

Det är jag som styr balansen mellan vila och aktivitet.

Det är jag som styr mina handlingar och accepterar att andra handlar annorlunda. 

Det är jag som styr att min kropp får rätt typ av bränsle, vad jag äter. 

Och jag styr att offerkoftan hänger längst in i garderoben. 

Det är jag som är min egen kapten.

Ännu en långhelg till ända

Den här helgen har bjudit på 4 dagar ledigt, tors-sön.

4 träningpass.

4 fotbollsmatcher. Varav tre med barnen och en damallsvensk.

5 mål av Milian. 

2 grillningar.

2 glas rosévin.

2 kubbmatcher.

1 sovmorgon.

1 altanhäng med gamla grannen från Söder.

1 åskoväder med spöregn.

1 varm och solig dag.

Och. 

1000-tals tankar om saker som händer runtomkring.

Sommarlov

Skolavslutning för sonen igår kväll och för dottern idag. Det blev ett tårfyllt avsked för klassen som nu delar lite på sig. Timea byter ju skola för att på högstadiet gå i fotbollsklass.

Dagen till ära hade jag tagit semester idag så efter avslutningen åt vi lunch på favvorestaurangen. Barnens val så klart. 

Sen tog jag slut.

Jobbigt med dotterns separationsångest och den turbulens som råder på andra plan just nu. Men där har jag min tillit till karma just nu. 

Åkte efter lunchen hem och sov en timme och tvingade mig själv sen till gymmet. 

Har vilat från träningen i två dagar då jag trodde jag skulle åka på en förkylning.

Ser fram emot ytterligare tre dagars ledighet. 

Tung inledning på dagenmen bra avslut

Började dagen på gymmet. Rygg/armar. Skittungt! Men jag kämpade mig genom programmet.

Trött och dåligt tålamod på jobbet utmynnade i en huvudvärk lagom tills jag skulle cykla hem.

Landade på altanen med en kopp kaffe och en bit mörk choklad innan set var dags att packa picknickkorgen.

Brännboll och korvgrillning med Milians klass vilket jag som klassförälder vart med och styrt upp.

Till barnens stora glädje slog de oss föräldrar med 8 poäng. 

Även om huvudvärken höll i sig så hade vi en härlig kväll i solen. Är på kul att se Milian ihop med sina nya klasskompisar, hur han så snabbt blivit en i gänget. 

Och det tackar vi fotbollen för.

Fotboll förenar. Typ.

(Och så kan fotboll få vilken förälder som helst, i det här fallet mig, att bryta ihop när Newbodybeställningen ska skickas in men inte funkar! Och naturligtvis var jag ute i sista stund.) 

Frukost i solen

Att sitta utomhus på den egna altanen en söndag i maj kl 7 och äta frukost och njuta av solen är livskvalité. Liten paus för andhämtning inför att orka med en fullspäckad söndag. 

Och man måste ju se det positiva i det för att ens orka tänka tanken på att klockan ska ringa 6.30 en söndagsmorgon. 

Men om en sådär 10 år är kanske de här hektiska helgerna över. Och då kommer jag garanterat sakna det. 

Vilken helg!

Den här helgen har fyllts av fotbollsmatcher, strålande sol, spänning, glädjerop när det gått bra, tårar när det gick sämre, toviga fotbollsplaner, flera liter vatten, solbränna, grillat, engagemang, peppning, konstruktiv kritik, kaffe i termos, cup, sammandrag, målgester, tjejfotboll (7 matcher), killfotboll (3 matcher), fyra olika idrottsplatser. 

Motion för mitt välmående

Jag vet. Jag ska inte skena iväg nu bara för att jag har flow med träningen. Blir ju lätt för mycket för en sån som jag som är målmedveten. Jag har ju vart där förr och vet att det oftast slutar med platt fall. Pressar mig för hårt. Sätter upp för höga mål. Och oftast brakar det pga att jag då samtidigt som jag jobbar med mig själv gör samma sak på jobbet. Dubbelpress är inte bra. Och min chef kommer med små varnande kommentarer lite då och då. Att jag duger som jag är och inte behöver överbevisa något på jobbet. Att det jag presterar där duger gott och väl.

Men.

Att jag mår bra av att röra mig vilket jag blev extra varse om igår då jag pga vädret tog bilen till och från jobbet. Alltså missade jag 40 minuters cykling. Dessutom hade jag min planerade vilodag från gymmet. Och det var ingen bra kombo med att jag även hoppade över mitt eftermiddagsmellis.
Efter jobbet var inte mitt humör på topp (det var då jag tryckte i mig den där påsen med winegummin). Tur som var så tog familjen lätt på det och vi skojade bort det.

Kontentan av det hela är att jag mår bra av att röra på mig. Och min tanke/mitt mål är att röra på mig varje dag. Och att mina vilodagar från gymmet inkluderar en promenad. Men för att det ska gå i lås så måste min vad bli helt bra först. Har fortfarande ont vissa dagar, så jag är vaksam.

Sen försöker jag vara lära mig vaksam  på att välja vilken motionsform som passar för dagen. Som idag. Då var planen ett rygg/mage-pass på gymmet. Men efter gårdagens magvärk, som nu har släppt, så tänker jag mig ett konditionspass istället. Typ en timme på motionscykeln medan maken gymmar.

Ja. Så får det nog bli.

Söndagspromenad

När ingen av barnen hade någon fotboll idag så bestämde jag mig för att ta tag i träningen igen. Velade mellan gym och promenad. Valet föll på det sistnämnda. Måste sätta upp några rundor här i Mesta och det här var faktiskt första gången jag gick ut och gick efter att vi flyttade hit.
Men ni som följt mig ett tag vet ju att jag promenerade och sprang en del här förra sommaren, så jag har lite koll på området. Det jag också ville testa var hur min vad funkar efter skadan. Så under promenaden idag tog jag några löpsteg då och då och det kändes bra. Så jag provar nog att springa med BabyRunners igen på tisdag.

Hoppas jag återfår lite energi nu när jag börjar träna igen. Igår kväll somnade jag i soffan strax efter kl 22 vilket annars aldrig händer. Maken hade visst smsat en bild på mig sovandes i soffan till våra vänner med texten "och där somnade mitt ligg". Knäppgök! Men det är väl en av orsakerna till att jag älskar honom - att vi är lika knäppa!

Viktväkarna har fått en ny medlem

Länge och väl funderade jag innan jag släppte tankarna helt på LCHF. Jag har ju trott att det var min metod, för de perioder jag har kört det så har jag mått bra. I alla fall har jag tyckt det. Men egentligen har reaktionerna vart skrämmande när jag tänker i efterhand.

Dag 1-3, ganska rejäl huvudvärk. Det har jag skyllt på sockerabstinens. Dag 4 har jag börjat spinna upp. Krypningar i kroppen och jag har känt mig speedad, hög. Tänt att "nu är förbränningen igång". Under dag 5 har jag haft nerverna utanpå och gråtit för minsta lilla, vilket ofta har resulterat i att jag "unnat" mig något/fuskat. Och sen har jag inbillat mig att jag vart fast i sockret igen, efter en dags snedsteg. Och så har det vart. Om och om igen.

Stackars min kropp vad jag har misshandlat den. 

I början av förra veckan så blev jag sjuk. Trodde först det var pollen, men det visade sig vara bihåleinflammation och nån typ av influensa som tog hårt på kroppen, är fortfarande inte helt okej efter en veckas penicillinkur. För en gångs skull så hade jag aptit fast jag var sjuk. Och var så sugen på vanlig mat och på frukt. Så jag åt. Regelbundet. Frukost. Lunch. Middag. Levde inte på mackor bara som jag annars gjort när jag vart sjuk och skyllt på just det. Och jag åt frukt. Fick dille på kiwi och apelsiner.

Så jag bestämde mig. Efter att som sagt funderat under en längre tid. Och konsulterat med andra med erfarenhet. 

Så från och med igår är jag Viktväktare. 

Nu kanske några tycker att jag kunde hålla mig till den där dietistens, som inte var någon dietist, råd om att äta 1500 kcal/dag. Men jag tycker om att köra efter ett "koncept". Få lite gruppkänsla, en tillhörighet. 

Och det bästa av allt - 

vilken skön känsla det är att slippa jaga kolhydrater och förbjuda det ena och det andra. 

Jag kan äta knäckebröd till frukost, eller fil med flingor och banan. 

Och inte behöver jag ha dåligt samvete för att jag äter några bitar potatisklyftor till det grillade köttet. Eller kokt potatis till de hemmarullade köttbullarna som jag även kan äta sås till och lingonsylt. 

Det är som en helt ny värld som öppnat sig. Och tänk, ju mer jag tränar ju mer får jag äta, vilket i och för sig är sunt. Där tror jag att jag haft en svaghet hittills, att öka matintaget när jag ökat träningen. 

Det här kommer bli bra. Så bra. 

Jag är hemma. Hos Blogger igen.

Eftersom jag under 2014 hunnit med att fylla 40 och flytta till radhus så är det banne mig dags att hitta den där balansen som alla pratar om.
Hitta balansen och sluta jaga.
Fast just det där jagandet är ju det som får mig att känna mig levande.
Men jag har inte tänkt leva mindre. Inte alls. För jag har tänkt mig leva ännu mer.
Leva här och nu låter klyschigt, så det hoppar jag. Men det ligger kanske något i det.
Leva.
Andas.
Balans.

Nu kör vi.