Analyserar min huvudvärk

Eftersom jag är en problemlösare så analyserar jag det mesta, varför det blev si eller så. 

Just nu analyserar jag min huvudvärk som slog till igår eftermiddag och som sitter kvar när jag vaknade idag. 

Troligtvis är det anspänning inför att jag ska börja jobba igen imorgon efter ca 2 månaders heltidssjukskrivning. 

Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Känner stress inför det. Ska jag orka? 

Samtidigt vet mitt rationella jag att jag mår bra av rutiner. Även om jag försökt upprätthålla någon slags rutin även när jag vart hemma så finns det ju inga måsten, ingen press att hålla dem. Orkar jag inte så kan jag bryta. Men det blir ju svårare nu när jobba blir en daglig rutin igen. 

Visst det är bara 2 timmar/dag, ca 3 om jag räknar in resan dit och hem. 

Självklart har jag den inställningen att det kommer att gå bra. Men så kommer den där lilla ångesten och knackar mig på axeln. 

Är det dags nu?

Kanske är dags nu att sparka igång bloggen igen.
Har försökt blogga på annan bloggsajt men återgick nu till Blogger. Och nu känns det som om jag har kommit hem igen till där allt började.

Oförstående läkare

I dagens samhälle där sjukskrivningarna pga stress ökar så tycker man (jag iaf) att läkarna på landets vårdcentraler borde vara mer införstådda med problematiken hos patienten. 

Idag när jag träffade en läkare, som jag träffat 2 ggr tidigare, så bröt jag ihop pga hennes bemötande. 

Jag har vart sjukskriven sen 6/2 2014, mestadels på deltid och har hela tiden fått 2 mån sjukskrivning i taget. Idag ville hon förlänga min sjukskrivning 3 v framåt. 

Detta fast jag berättade om mina sömnsvårigheter.

Och fast jag berättade om min ångest. 

Och självklart berättade jag om mina minnessvårigheter, förklarade en praktisk situation som t ex matlagning från recept. Hur jag måste titta på receptet upprepade gånger för att se om det var 1 tsk el 1 msk sambal oelek jag måste ta. 

Jag talade också om hur trött min hjärna blir av att jobba 4 timmar i kontorslandskap och alla sociala situationer. Hur det drabbar familjen hemma eftersom jag biter ihop när vi är ute bland folk och hur jag sen när vi kommer hem stänger in mig i ett tyst och mörkt sovrum. 

Och det vore kanske inte heller så lämpligt att gå upp i arbetstid under tiden som jag håller på att byta arbetsuppgifter. 

Men vad vet jag? Jag är ju bara en jobbig patient med utmattning och som lämnar läkarens rum hysteriskt skrikande. 

Ja, jag kanske borde talat om för henne hur alla dessa läkarbesök påverkar min oro/ångest/stress. 

För det verkar hon dessvärre inte veta.