Är det dags nu?

Kanske är dags nu att sparka igång bloggen igen.
Har försökt blogga på annan bloggsajt men återgick nu till Blogger. Och nu känns det som om jag har kommit hem igen till där allt började.

Gör om gör rätt

Får visst backa ett steg. Kroppen säger stopp. Vaknade imorse med halsont och värk i kroppen. Lyssnade. Stannade hemma idag. Har legat på soffan och inte gjort något alls. Sov 1,5 timme på em.

Halsontet är borta men huvudet bultar.

Har avbokat all träning den här veckan förutom på söndag. Tills dess hoppas jag att jag är åter på banan. 

ps detta skrevs igår men publicerades först idag av någon anledning ds

En sån dag

Idag är en sån dag då jag åkte hem och la mig på soffan efter jobbet istället för att köra den där 55 min spinningen som jag var inbokad på.

Magen är svullen och magkatarren håller i sig trots medicinering. Igen.

Och så är jag trött. Och sur, för ingen anledning egentligen.

Så någon träningslust ville inte infinna sig.

En nyanställd sa till mig på em idag att jag skulle ta det lugnt när hon då för 2:a gången idag hörde mig bli irriterad. Svarade henne att hon missat några tillfällen däremellan. 

Sån är jag. Engagerar mig långt ut i fingerspetsarna och har höga krav på mig själv, kollegor, chefer och kunderna.

Oftast vill jag "mina kunder" allt för väl, vill att de ska lyckas, men där är vi tyvärr inte alltid överens jag och kunderna.

Och sen så gillar jag inte alltid uppdraget heller med alla dess regelverk. Brusar lätt upp för att lika snabbt släppa frågan och gå vidare. Vissa saker är opåverkbara och ingen idé att grotta in sig i. Bara

acceptera och hitta lösningar.

Det är inte lätt alla gånger att jobbar med människor, men jäkligt spännande. 

 

Fredagsfys innan fredagsmys

Efter en hektisk men bra vecka på jobbet körde jag 55 min spinning innan jag tog helg.

Imorse när väckarklockan ringde fattade jag ingenting. "Vart är jag? Vad är det som låter? Vilken dag är det?" var tankar som snurrade i mitt huvud innan jag vaknade till och fick kontroll på läget.

Känns skönt att ha en relativt obokad helg. Men oroa er inte, självklart blir det lite fotboll. 

Jag är kaptenen

Det här kommer bli en bra höst. Det vet jag. För den enda som kan styra det är jag. 

Det är jag som styr att hjärnspöken inte bosätter sig i mitt huvud. 

Det är jag som styr att jag bara umgås med personer som ger mig positiv energi. 

Det är jag som styr balansen mellan vila och aktivitet.

Det är jag som styr mina handlingar och accepterar att andra handlar annorlunda. 

Det är jag som styr att min kropp får rätt typ av bränsle, vad jag äter. 

Och jag styr att offerkoftan hänger längst in i garderoben. 

Det är jag som är min egen kapten.

Har jag en blogg??

En månad sen sist. 

En månad med berg och dalar.

En månad med många träningspass. 

En månad med kronisk huvudvärk.

En månad där vissa relationer har stärkts, medans andra har utplånats.

Har just inledit min semester, den första delen.

Under semestern ska ännu fler träningspass genomföras och relationer ska stärkas ytterligare. 

Samtidigt ska återhämtning ske. Låta huvudet vila. 

Och så ska vi skratta. Och kramas.

Återhämtning

Jag börjar må bättre, men kroppen verkar vilja ha tid för att repa sig vilket retar mitt tålamod. Fortfarande svag och lite onda leder. Men magen är stabil och idag har jag ätit mat till lunch och ska snart äta grillat till middag.

Hade tänkt att ge mig ut på en kort promenad idag, men kom på andra tankar efter att ha gått ut med soporna och tagit ett varv med dammsugaren.

Planen var också att jobba imorgon igen, men nu velar jag över det. Kanske kroppen behöver ännu en dags återhämtning?

Gud vad det suger att vara sjuk!