Ensamhet

Förr hade jag jättesvårt att vara ensam. I alla fall njöt jag inte av det. Men jag har lärt mig.

När jag kom hem från jobbet idag så var övriga familjen på sina fotbollsträningar.

Jag satte mig ner en stund. Messade lite med favvokollegan (han gick hem innan mig och innan jag gick hem hann saker hända som jag ville berätta eftersom han är ledig imorgon då han inte bara är arbetsförmedlare utan även rockstjärna och har en spelning imorgon) innan jag bakade en äppelpaj. Lagade lite kvällsmat och där i detta då när jag satte mig vid köksbordet och skulle äta alldeles ensam - that moment.

Ensamhet.

Tystnad.

I like.

Det kan ju bero på att jag omges av människor hela dagarna. Har enskilda besök, arrangerar gruppträffar, har arbetspass i kundmottagningen, jobbar i kontorslandskap, lunchar samtidigt som 40-50 kollegor. Etc etc.

Men nu njuter jag av äppelpajen ihop med familjen. För även om jag gillar endamtid så mår jag som bäst i sällskap av familjen.