Ca 8.30-10.30 jobbar jag.
Efter jobbet åker jag hem, handlar ibland på vägen hem.
När jag kommer hem äter jag lunch.
Efter lunchen sover jag, 1-2 timmar, för att 2 timmars jobb dränerar mig på energi och för att jag ska orka med resten av dagen.
När jag vaknar äter jag oftast mellis/fikar.
Lagar middag.
Kanske sätter på en maskin tvätt eller läser läxor med sonen.
Kvällen tillbringar jag i soffan. Om det inte är något föräldramöte eller annat som händer på kvällen. Jag försöker att inte ha för många kvällsaktiviteter/vecka, för det orkar jag inte med.
Framåt kl 19-20 är jag trött igen, men lägger mig oftast ca kl 22. Och förhoppningsvis somnar jag med en gång. Har det hänt något speciellt under dagen som triggat igång oron i min kropp så tar det oftast längre tid att komma ner i varv och somna.
Så tufft du har det!
SvaraRaderaMen du har ett bta upplägg, tycker jag. Fysisk vila är viktigt, det är den mentala vilan som är svårare tycker jag. Den där inre rösten, viljan att göra mer än jag orkar, den är tuffast.
Jag jobbar hårt med att fokusera på det som min kropp och knopp faktiskt klarar av, trots alla diagnoser som jag har.
Kämpa på, det kommer att bli bättre!
Stor kram!
Man vill ju höra en ny uppdatering!?
SvaraRaderaKram.
Har läst genom dina inlägg nu. Hade missat en hel del av din historia. Jag kommer ihåg att jag reagerade för länge sedan när du tränade och samtidigt berättade att du var egentligen slut. Tänkte att du pressade dig väldigt mycket. Hade ju då min egna sjukskrivning i färskt minne. Det är helt sjukt att man ger hjärnan skador pga att man är sån idiot som pressar sig själv f mkt. Jag har sämre minne, inte lika stor simultankapacitet som innan. Jag hoppas du gör små små framsteg och att du ger det tid. Tid för kroppen att läka. För det är det enda som hjälper. Tots att jag var arbetsför igen så tog det ytterligare ett år innan jag var okej igen. Och helt bra blir jag aldrig.... �� Kram på dig
SvaraRadera